Man har ju alltid fått höra av andra gravida och läst i diverse mamma-tidningar/böcker hur vännerna plötsligt går upp i rök när man är gravid och väntar barn, men jag har alltid tänkt att "äh, det händer inte mig! Jag har så stor bekantskapskrets och så många vänner att de omöjligt bara kan försvinna sådär."

Man blir ju lite begränsad i sina utflykter så här sent i graviditeten och därför bjöd vi hem ett gäng vänner på inflyttningsfest till helgen. Dels för att vi fortfarande inte har haft inflyttningsfest trots att det var i maj vi flyttade och så kan jag samtidigt passa på att träffa vänner jag inte sett på länge.
Hur många som sa att de skulle komma?

- Två.

Så nu sitter jag här och känner mig plötsligt väldigt ensam. Jag trodde att jag var en viktig vän, någon att bry sig om oavsett om jag är gravid eller inte, och att jag var någon att prioritera. Men nu känns det inte alls så.
Festen är avblåst och istället inser jag att det nya kapitlet i mitt liv även innebär en hel del förändringar i bekantskapskretsen. Det är ganska uppenbart vilka som fortfarande är mina vänner i vått och torrt, men de som inte ens har brytt sig om att svara på vår inbjudan känner jag att jag lika gärna kan klara mig utan. Då var vår vänskap inte mycket värd om de inte ens kan besvära sig med en kommentar. 

Jag har min familj och mina djur, samt en handfull värdefulla vänner, det räcker.