Det har gått en månad lite drygt sedan jag skrev sist. Vädret har varit på min sida och jag är ute så mycket jag bara kan om dagarna. Hela maj månad har varit underbar! 
Nu är jag inne på min sjätte vecka på löpträningsprogrammet. Jag springer 9 minuter i streck, går två minuter och upprepar proceduren tre gånger och detta gör jag fyra gånger i veckan. 
Jag trodde aldrig jag skulle klara av att springa 9 minuter i streck, så sent som för två veckor sedan. Men se det går! Jag blir bara bättre och bättre - det är så jäkla tufft att det fungerar! Jag känner mig hälsosammare, jag har tappat 10 kg på ett halvår och jag börjar få upp konditionen och med allt detta även självförtroendet igen. 
Den här känslan är bra att ha, när jag tänker på hur det kändes i januari när jag aldrig fick den där känslan om att 2013 skulle bli ett bra år. För nu känner jag lite mer - 2013, I'll kick your ass! Den känslan behöver jag verkligen nu, för jag vet inte när den här lyckovågen slår omkull mig och jag dras neråt i djupet igen.

Morfars sjukdomstillstånd går upp och ner. Ena veckan är han pigg och stark, för att i nästa vara orkeslös med så lågt blodvärde att han måste läggas in på sjukhus i några dagar. Han är där nu. Fick åka in igår, efter att jag varit med honom på en rutinkontroll på vårdcentralen. Han låg på sjukhus senast förra veckan och då tog läkaren bort hans bromsmedicin tillfälligt, så nu vet vi väl inte riktigt vad som händer. Det kommer blod i urinen och vi vet ännu inte om det är njuren som blöder.
Han är pigg och mår förhållandevis bra just nu iaf. Men nu har han fått några påsar blod och fått upp blodvärdet också. Hoppas han får komma hem till helgen. Note to self: Måste bli blodgivare...

Jag får en klump i magen när jag tänker på hur det ska gå till hösten när jag börjar jobba igen och inte finns tillgänglig lika lätt som jag gör nu när jag är mammaledig. Nu kan jag släppa allt och åka ner för att hjälpa honom, men det kommer jag inte kunna göra sen och det skrämmer mig. Ger mig ångest. Jag försöker att inte tänka så mycket på det, för i dagsläget är det inget jag kan påverka ändå... 

Dottern har hunnit bli 9 månader nu och hon är det finaste som världen nånsin skådat. Hon är så underbar, mysig och rolig. Det är så härligt att vara med henne hela dagarna och upptäcka världen tillsammans med henne. Jag hade gärna gjort det ett år till, men jag inser att jag måste lämna plats åt sambon så han också får vara förälder på heltid. 

Jag får många tankar och idéer nu när jag har tid att tänka en hel del. Har hittat en konstskola jag mer än gärna hade ansökt till. De har sommarkurser nu i sommar, men de kostar liksom 7000 kr och det är dessvärre inget jag har undanstoppat nuförtiden. Varför ska allt man vill göra kosta en jäkla massa pengar?
Likadant med hästmassageutbildning. Det hade jag också gärna velat utbilda mig till. Men har jag råd? Näpp...
För att återgå till konstskolan, så funderar jag på att måla något jag kan skicka in en ansökan med nu i sommar, det kan ju åtminstone inte kosta något. Skulle jag däremot komma in, så kostar utbildningen 110000:-.... 

Bah. Det är härligt att drömma, men trist när verkligheten slår ikapp.

Fast, det ligger ändå något i citatet nedan:
 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Augusti är här. Jag har en månad kvar hemma innan jag går tillbaka till jobbet. Separationsångest deluxe. Jag ser egentligen fram emot att jobba, men det är bara det här med att få tiden att räcka till för allt annat utöver jobbet. Om en månad kommer...

Den åttonde veckan är här, snart springer jag 30 minuter i sträck! Jag var ute i motionsspåret igår och sprang då 20 minuter i sträck, detta ska jag enligt programmet successivt öka så att jag når mitt mål i slutet av veckan. Om inte det förbannade h...

Jag följer ett "lär-dig-springa-30-minuter-i-streck-på-8-veckor"-program (du hittar det här: http://www.babyvarlden.se/Kronikor-Olga-Ronnberg/Olgas-snabba-joggingskola/) och var ute i motionsspåret i måndags kväll. Det var inte särskilt jobbigt att g...

Jag försvinner mer och mer från internet. Både på facebook och bloggen. Misstänker att det är våren som tagit mig i sitt grepp, då jag hellre är ute än inne. Dottern lärde sig dessutom krypa igår, så nu finns inte mycket tid över för statusuppdaterin...

Jag glömde min mobil i stallet när jag var där igår kväll. Kom på det när jag stod i hissen på väg upp till lägenheten och då var det inte läge att åka tillbaka för att hämta den. Skulle ju snart dit igen och nuförtiden är det ändå så sällan som folk...