Dagarna rullar vidare, Elsa växer så det knakar och jag börjar trivas med att vara i hemmets lugna vrå utan flera bollar i luften samtidigt. 
Igår var arbetskamraterna på besök. Kanske var det allt snack om jobbet, eller av att höra hur de inte trivs, som fick mig att sakna arbetet lite mindre. Jag har det ju faktiskt riktigt bra nu. Vara hemma med världens goaste bebis liksom. Det vill jag verkligen inte byta bort.

Några rutiner kan man väl inte direkt påstå att jag har fått in direkt. Men lägenheten blir oftare städad numera! Disken plockas bort, tvätten tvättas innan det samlas i stora drivor och golvet blir dammsuget.
Jag försöker ta mig ut varje dag, men då sovrutinerna är lite sisodär så blir det inte promenad varje morgon som jag tänkt mig. Antingen tar vi en promenad efter lunch eller så åker vi till stallet. Men åker jag till stallet blir det ingen promenad o vice versa, för då sover hon för länge.

Igår somnade Elsa i sin egen säng för första gången. Annars har jag haft henne bredvid mig i sängen, men nu sov hon hela natten (6,5 timmar iaf) i streck. Kändes skönt att sova så många timmar på raken, men när hon vaknade vid halv åtta på morgonen lyfte jag över henne till mig så att jag fick gosa med henne bredvid mig ett par timmar till. Jag hade förmodligen sovit lite längre om det inte vore för att pappa kom på besök, så jag var tvungen att ställa klockan på nio. 
Han kom en timme senare och tittade lite på Elsa. 
- Ja nu är hon några månader gammal..., sa han när det hade varit tyst i soffan lite för länge.
- Nej, hon är fem veckor, svarade jag.
- Jasså, det är hon... 

Det är ju faktiskt ganska stor skillnad på en månad gammal bebis och en "några månader" gammal bebis... 
Men men, det är en kommentar som kommer från pappa, så jag är inte förvånad över att han inte har bättre koll faktiskt. Elsa var på gott humör för det. Hon låg i soffan och bajsade.
Pappa stannade i en timme och efter det ammade jag Elsa när hon fått på sig en torr blöja och då somnade hon gott. Kunde därför passa på att sätta på datorn, annars undviker jag att ha igång den när hon är vaken för jag vill att hon ska få all min uppmärksamhet.

När man talar om trollen... Nu vaknade hon igen. Dags att stänga av och ägna mig åt bebismys!

Nu har det börjat "på riktigt". Sambon har återgått till jobbet efter fyra veckors ledighet och uppassning av både mig och dottern. Den tiden tillsammans alla fyra i familjen har varit underbar. Förvisso har sonen gått i skolan om dagarna då vi andra har umgåtts och lärt känna vårt nya tillskott, men på eftermiddagarna känns famlijen komplett. Nu är det på riktigt, vi är en familj. Tillsammans för alltid. Jag känner mig så lycklig och tacksam över all kärlek jag får uppleva!

Igår fick jag och dottern klara oss ensamma hemma hela dagen för första gången sedan lyckobubblan började. 
Men det gick bra. Vi har världens mest underbara dotter som är så snäll och lätt att tillfredställa och förstå, så jag myste mest hela tiden. Jag njuter verkligen av varje sekund när hon ligger i min famn och är sådär liten och underbar. Försöker etsa fast det i minnesbanken så jag kan plocka fram det sen när hon blivit större och man glömt bort hur mysigt det var när hon var bebis.

Medan hon sov passade jag på att städa och sätta upp gardinstänger i ett av rummen som inte fått så mycket uppmärksamhet sedan vi flyttade hit. En maskin tvätt hann jag sätta på och jag kunde både tömma och plocka i diskmaskinen. Jag trivs ganska bra med att vara hemmafru faktiskt! Det är lite terapiarbete att pyssla och vara huslig, något jag inte riktigt trivdes med att göra förut, när tiden inte riktigt räckte till, men nu när jag har tid att göra allt på så är det väldigt trivsamt. Vi får väl se hur länge jag har tid. Medan hon fortfarande är såhär liten går det ju bra, för då sover hon ju rätt mycket. Det blir väl svårare senare när hon kräver mer uppmärksamhet. 

Igår var vi på familjerättsbyrån och skrev under papper om föräldraskap. Så nu är sambon pappa "på papper" också. Jag tycker det är lite fånigt att de som är gifta inte behöver skriva under samma papper som vi andra icke-gifta behöver göra. Som om gifta människor inte kan göra snedsteg liksom? Som om ett förhållande inte skulle betyda lika mycket bara för att man inte är gift?
Känns som en ganska gammal lag som behöver moderniseras... 

Idag har vi varit i stallet där Elsa fick sitta i bärselen medan jag grejade. Så där hängde hon och sov medan jag pysslade på gården och borstade Kevin. Inte alla som kan titulera sig tvättäkta hästtjej redan vid fyra veckors ålder!

Nu när mannen återgått till arbetet tänkte jag försöka få till våra rutiner här hemma, men det får väl ta den tiden det tar innan vi kommer in i det. Just nu sover hon ju lite närsom på dagen. 
Men jag har lovat mig själv att komma ut minst en gång om dagen iaf. Jag behöver det. Behöver luft och lite aktivitet. Nyttigt för bebis är det också.

En sak är då säker - även om mannen är på jobbet och jag är hemma med Elsa, så lever jag fortfarande i min lyckobubbla. Hon är så fin och jag är så lyckligt lottad som har två underbara barn. Jag hade inte kunnat önska mig något bättre, mina barn betyder allt för mig.

De är meningen med livet.