Nu har det börjat "på riktigt". Sambon har återgått till jobbet efter fyra veckors ledighet och uppassning av både mig och dottern. Den tiden tillsammans alla fyra i familjen har varit underbar. Förvisso har sonen gått i skolan om dagarna då vi andra har umgåtts och lärt känna vårt nya tillskott, men på eftermiddagarna känns famlijen komplett. Nu är det på riktigt, vi är en familj. Tillsammans för alltid. Jag känner mig så lycklig och tacksam över all kärlek jag får uppleva!

Igår fick jag och dottern klara oss ensamma hemma hela dagen för första gången sedan lyckobubblan började. 
Men det gick bra. Vi har världens mest underbara dotter som är så snäll och lätt att tillfredställa och förstå, så jag myste mest hela tiden. Jag njuter verkligen av varje sekund när hon ligger i min famn och är sådär liten och underbar. Försöker etsa fast det i minnesbanken så jag kan plocka fram det sen när hon blivit större och man glömt bort hur mysigt det var när hon var bebis.

Medan hon sov passade jag på att städa och sätta upp gardinstänger i ett av rummen som inte fått så mycket uppmärksamhet sedan vi flyttade hit. En maskin tvätt hann jag sätta på och jag kunde både tömma och plocka i diskmaskinen. Jag trivs ganska bra med att vara hemmafru faktiskt! Det är lite terapiarbete att pyssla och vara huslig, något jag inte riktigt trivdes med att göra förut, när tiden inte riktigt räckte till, men nu när jag har tid att göra allt på så är det väldigt trivsamt. Vi får väl se hur länge jag har tid. Medan hon fortfarande är såhär liten går det ju bra, för då sover hon ju rätt mycket. Det blir väl svårare senare när hon kräver mer uppmärksamhet. 

Igår var vi på familjerättsbyrån och skrev under papper om föräldraskap. Så nu är sambon pappa "på papper" också. Jag tycker det är lite fånigt att de som är gifta inte behöver skriva under samma papper som vi andra icke-gifta behöver göra. Som om gifta människor inte kan göra snedsteg liksom? Som om ett förhållande inte skulle betyda lika mycket bara för att man inte är gift?
Känns som en ganska gammal lag som behöver moderniseras... 

Idag har vi varit i stallet där Elsa fick sitta i bärselen medan jag grejade. Så där hängde hon och sov medan jag pysslade på gården och borstade Kevin. Inte alla som kan titulera sig tvättäkta hästtjej redan vid fyra veckors ålder!

Nu när mannen återgått till arbetet tänkte jag försöka få till våra rutiner här hemma, men det får väl ta den tiden det tar innan vi kommer in i det. Just nu sover hon ju lite närsom på dagen. 
Men jag har lovat mig själv att komma ut minst en gång om dagen iaf. Jag behöver det. Behöver luft och lite aktivitet. Nyttigt för bebis är det också.

En sak är då säker - även om mannen är på jobbet och jag är hemma med Elsa, så lever jag fortfarande i min lyckobubbla. Hon är så fin och jag är så lyckligt lottad som har två underbara barn. Jag hade inte kunnat önska mig något bättre, mina barn betyder allt för mig.

De är meningen med livet.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Augusti är här. Jag har en månad kvar hemma innan jag går tillbaka till jobbet. Separationsångest deluxe. Jag ser egentligen fram emot att jobba, men det är bara det här med att få tiden att räcka till för allt annat utöver jobbet. Om en månad kommer...

Den åttonde veckan är här, snart springer jag 30 minuter i sträck! Jag var ute i motionsspåret igår och sprang då 20 minuter i sträck, detta ska jag enligt programmet successivt öka så att jag når mitt mål i slutet av veckan. Om inte det förbannade h...

Det har gått en månad lite drygt sedan jag skrev sist. Vädret har varit på min sida och jag är ute så mycket jag bara kan om dagarna. Hela maj månad har varit underbar! Nu är jag inne på min sjätte vecka på löpträningsprogrammet. Jag springer 9 minut...

Jag följer ett "lär-dig-springa-30-minuter-i-streck-på-8-veckor"-program (du hittar det här: http://www.babyvarlden.se/Kronikor-Olga-Ronnberg/Olgas-snabba-joggingskola/) och var ute i motionsspåret i måndags kväll. Det var inte särskilt jobbigt att g...

Jag försvinner mer och mer från internet. Både på facebook och bloggen. Misstänker att det är våren som tagit mig i sitt grepp, då jag hellre är ute än inne. Dottern lärde sig dessutom krypa igår, så nu finns inte mycket tid över för statusuppdaterin...