Jag fick pratat med fastern efter incidenten sist.  
Hon berättade att de hade haft middagsbjudning och att de hade druckit lite snaps till maten. Fastern tänkte inte riktigt på att barnen skulle ta skada av det då de befann sig på övervåningen och spelade dataspel. Farmor, som fyller 70 i år, hade framåt småtimmarna druckit lite för många snaps på för kort tid och blivit väldigt illamående (som sig bör) och därefter nästintill okontaktbar. De hade blivit väldigt oroade och ringde till ambulans för att veta vad de skulle ta sig till, eftersom farmor haft lite bekymmer med hjärta och annat. Fastern hade inte märkt att barnen upptäckt uppståndelsen, eftersom de själva var lite uppe i varv av händelsen och hon skämdes rejält över detta när vi pratade. Hon visste inte att de hade haft svårt att sova och var uppe så sent på morgonen.

Jag fick förklarat min syn på saken och hon förstod mig. Jag sa också att min son inte får lov att sova över där om de planerar att dricka alkohol och att jag mer än gärna har kusinen hemma hos oss om det är så att de vill ha fler middagsbjudningar när barnen är hemma.

Det var ett bra samtal och vi förstår varandra. Hon vet vart jag står och jag kan förlåta henne för denna händelse. 
Nu går vi vidare och lägger detta bakom oss.

Annars då?
Jo, morfar har varit en sväng på vårdcentralen p.g.a  stopp i katetern. Inget värre än att doktorn fick tömma blåsan och göra rent. Som tur var, för morfar var hysterisk och panikslagen. 
I veckan var morfar på läkarsamtal. Jag kunde inte följa med själv, men fick det återberättat för mig vad läkaren sagt.
Morfar har en tumör på vänster njure, vilket har slagit ur njurfunktionen helt och hållet. Då man har sett fläckar på lungorna går det inte att operera bort, utan de ska medicinera för bättre livskvalitet. Sköterskorna på njurcancermottagningen skulle höra av sig inom två veckor. Läkaren hade sagt att det var väldigt individuellt hur man reagerade på medicinen, så han kunde inte säga hur det skulle bli för morfar. Vi får vänta och se.

Jag har jättemånga frågor. 
Hur allvarligt är det? Hur lång tid har han kvar? Jag fattar ju att man inte kan säga exakt, men man kanske har ett hum mellan tummen och pekfingret? Om han inte medicineras - hur långt har han kvar då? Finns det nån typ av grupp han kan träffa, där personer med samma sjukdom har gruppsamtal så han har några att prata med?
Jag tänkte att jag skulle följa med honom nästa gång han besöker sjukhuset, så jag kan få prata lite med sjuksköterskorna/läkaren.

Vad mer då?
Jo, dottern är vrålförkyld. Gissar RS-virus, men nu är hon såpass stor så det drabbar henne inte lika illa som en yngre bebis. Näsan rinner i ett. Febern var skyhög igår, över 40 grader, hon hade sådana hostattacker så hon nästan tappade andan och satte slemmet i halsen, så jag ringde sjukvårdsupplysningen och frågade när det var läge att åka in. Efter att jag hade förklarat dotterns symptom, så tyckte damen i luren att vi skulle låta en läkare lyssna på henne och sa åt mig att ringa till vår vårdcentral, som ju hade öppet på helgdagar. 
- Och får du ingen tid där, så är det barnakuten som gäller, så att ni inte ger upp! avslutade hon.

Vårdcentralen hänvisade mig direkt till barnakuten. Så vi åkte in. Och tillbringade resten av långfredagen i väntrummet... 
Efter nästan fem timmars väntan tyckte en sjuksköterska att vi lika gärna kunde åka hem. Dottern hade fått en ipren och var för tillfället relativt pigg, så sköterskan hade ingen hög prioritet på oss. "Min bedömning är att hon inte är jättesjuk". Men då blev jag arg. Nej, hon kanske inte är jättesjuk. Men hon är ett halvår gammal och har det jobbigt med andningen. Vi är liksom inga sådan som åker till akuten för minsta lilla och har vi väntat i fem timmar på läkare så känns det jävligt surt att behöva åka hem för ingenting.
Efter lite diskussion så bestämdes det att dottern åtminstone skulle få inhalera adrenalin innan vi åkte hem, så då blev jag lite mer nöjd. 
Två inhaleringar senare var klockan nästan 21 och vi kunde åka hem.

Natten tillbringade sambon sovandes i soffan, medan jag satt i fåtöljen i skötrummet med dottern i knät så hon kunde sova upprätt. Själv fick jag inte mycket sömn. Det kändes viktigare att lilla skruttan kunde andas obehindrat.
Vid 4-tiden på morgonen lade jag ner henne i sin säng och stöttade upp med kuddar så hon halvsatt, sen öppnade jag fönstret litegrann så hon fick andas frisk luft och då gick det ganska bra, så då kunde jag slappna av och sova några timmar jag med. 

Idag mår hon lite bättre. Hon har ingen feber och hostar inte lika jobbigt som igår, men hon verkar ha ont i både tänderna och magen, så hon vill helst bli omkringburen. Nu sover hon gott i sin säng, så jag tänkte snart krypa ner under täcket jag med. Ska bara mysa lite med sonen i soffan först. Han tittar på "Dödligt vapen 3" och ville ha sällskap. 

Nu önskar jag innerligt att sjukdomar och elände kan fara åt pipsvängen. Det räcker nu liksom.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Augusti är här. Jag har en månad kvar hemma innan jag går tillbaka till jobbet. Separationsångest deluxe. Jag ser egentligen fram emot att jobba, men det är bara det här med att få tiden att räcka till för allt annat utöver jobbet. Om en månad kommer...

Den åttonde veckan är här, snart springer jag 30 minuter i sträck! Jag var ute i motionsspåret igår och sprang då 20 minuter i sträck, detta ska jag enligt programmet successivt öka så att jag når mitt mål i slutet av veckan. Om inte det förbannade h...

Det har gått en månad lite drygt sedan jag skrev sist. Vädret har varit på min sida och jag är ute så mycket jag bara kan om dagarna. Hela maj månad har varit underbar! Nu är jag inne på min sjätte vecka på löpträningsprogrammet. Jag springer 9 minut...

Jag följer ett "lär-dig-springa-30-minuter-i-streck-på-8-veckor"-program (du hittar det här: http://www.babyvarlden.se/Kronikor-Olga-Ronnberg/Olgas-snabba-joggingskola/) och var ute i motionsspåret i måndags kväll. Det var inte särskilt jobbigt att g...

Jag försvinner mer och mer från internet. Både på facebook och bloggen. Misstänker att det är våren som tagit mig i sitt grepp, då jag hellre är ute än inne. Dottern lärde sig dessutom krypa igår, så nu finns inte mycket tid över för statusuppdaterin...