Var är våren? 
Jag vill se knoppar på träden, höra vårfåglarna sjunga och känna den ljumma vinden mot mina kinder.
Istället ser jag snön falla från skyn, vårfåglarna har knappast vågat sig hit än och satans va kall blåsten är!

Tog med bebis och Rasmus till hästarna tidigare idag. Bebis sov gott i bilen, medan jag fyllde på vattenkaret i hagen och höll på att blåsa bort och frysa ihjäl på kuppen. Rasmus tyckte väl det var lagom kul att vara ute, men skuttade tappert efter mig i varenda fotsteg.
Under tiden vi var i stallet så var morbror med morfar på sjukhuset. Morfar skulle tillbaka idag för njurfunktionskontroll. En sk. Crom-Clearence. De sprutar in krom i blodet för att se hur bra njurarna "städar upp" och kontrollerar alltså detta med ett nytt blodprov imorgon. 
Han känns som vanligt, älskade morfar, om än något tröttare och kanske lite blekare. 
Å andra sidan har det varit något som saknats hos honom sedan mormor dog. Utan henne är han inte hel.

Jag tror han tänker mycket på sin sjukdom. Fast han säger inte mycket om det. Än. 
Igår hade han sagt till mamma att om något händer honom så kanske det vore bra om det inte fanns så mycket pengar på kontot. Mamma försökte förklara att det inte spelade någon roll, eftersom han inte har några skulder att betala. Så nog funderar han säkert en del.
När vi fått lite mer klara besked från läkarna så tänkte jag att jag skulle prata med honom om det. Jag tror han behöver det. Jag behöver det. 

Idag hjälpte jag honom koppla in DVD-spelaren så han kunde titta på filmerna jag gav honom i julklapp, om "Göteborg - staden i våra hjärtan" (http://www.discshop.se/filmer/dvd/goteborg_i_en_resa_i_tiden_1911_1974/P33967), något som kunde vara ett avbrott från verkligheten en stund. Han gillar ju sånt där. Göteborgs historia. Majorna. Gamlestan. Hamnen. Byggnader han kan känna igen, gator och områden han lekte i som barn. 

Oavsett vad som händer, så tänker jag inte tillåta mig själv att lamslås av nedstämdhet eller sorg så länge morfar faktiskt lever och finns här ibland oss. Jag tänker ta tillvara på varje ögonblick och se till att träffa honom så ofta jag kan. Jag ska ta med penna och papper och skriva ner hans livshistorier. Jag ska lyssna som om det vore första gången jag hörde de där historierna han berättar, fastän jag hört dem tusen gånger förut. Och jag ska hjälpa honom att fortsätta se positivt och få ett så lyckligt slut som möjligt.
Är det någonting jag har lärt mig av mormors bortgång så är det att verkligen ta till vara på tiden. Att spendera tid med dem du älskar och som betyder mycket för dig. 

Det jag ska börja med är att sammanfatta det jag fått fram om morfars biologiska pappa, så att jag vet hur jag ska gå vidare med att hitta mer information. Om jag inte får hjälpa morfar med att reda ut alla frågor han har om sin riktiga pappa innan han dör, så vet jag att det kommer att gnaga i mig resten av livet...