Tänk att min lilla buspojk blir tonåring idag.... Helt otroligt vad tiden går. Mitt lilla busfrö med det lockiga blonda håret har nu förvandlats till en lång ung man i målbrottet, som vill ha på sig för stora kläder, spela dataspel och kolla in tjejer mest hela tiden. Det blonda håret är kvar, dock inte längre lockigt, utan mer fixat i uppåtspretande spikes. Min fina, fina pojk. Han är fortfarande min fina, fina pojk, men han är tonåring! Han måste bo hemma minst sex år till har jag sagt. "Eller kanske fem", tyckte han då. FEM?! Det går ju hur snabbt som helst! Det får nog bli tio år till, när jag tänker efter... 

Hans pappa ringde faktiskt igår, till min stora förvåning. Det var första livstecknet från honom sedan vi sågs på skolavslutningen i mitten av juni, sisodär tre månader sedan... Han har alltså inte hört av sig varken via telefonsamtal, mail, eller sms - till sin alldeles egna son som delar hans gener och blod - under tre månaders tid. Fastän han lovade efter skolavslutningen att han snart skulle höra av sig så de kunde hitta på något. Tomma ord. Tomma löften. Jag blir så trött. Hade det inte varit för att sonen fyller år så hade vi säkerligen inte hört av honom förrän eventuellt på julafton. Men inte ens det är ju säkert, sonen fick ingen julklapp av honom förra året heller ju...

Det var sonen som svarade när han ringde, men efter ett tag ropade han på mig då hans pappa ville byta några ord. Jag fick samla mig innan för att inte låta irriterad och försökte hantera samtalet så gott jag kunde. Egentligen vill jag bara skrika åt honom och förbanna honom hur han kan behandla sin egen son på detta sätt, men det kunde jag ju inte göra när sonen stod bredvid. 
De ska fira sonen hos farmor och farfar imorrn. Lillgrabben, eller numera kanske jag får titulera honom som "tonåringen", hoppade förväntansfullt bredvid telefonen när jag och hans pappa bestämde detaljer med hämtning och lämning. För en gångs skull så ställde hans pappa upp med att lösa det hela, då vi ju faktiskt inte vet när bebis anländer och jag därför har svårt att lova något. I det stora hela var det ett bra samtal och jag kände mig inte så arg efteråt. Men jag kommer aldrig kunna förlåta honom för hans ständiga försummande och frånvaro. 
I min värld gör man inte så mot sina egna barn. 
Barnen är det viktigaste man har och man måste vårda den relationen ömt, oavsett hur smärtsamt eller jobbigt det kan vara för en själv. Man måste sätta barnen i främsta rummet och borste från egoistiska känslor, det är inte barnen som har valt DIG som förälder, det är DU som har satt dem i den här världen, då måste man också ta sitt ansvar - för resten av livet om det är så. 
I min värld spelar det ingen roll om jag så skulle vara dödssjuk, min son kommer alltid först oavsett vad som händer. Och det viktigaste för mig tror jag är att han vet om det. Villkorslös kärlek.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Augusti är här. Jag har en månad kvar hemma innan jag går tillbaka till jobbet. Separationsångest deluxe. Jag ser egentligen fram emot att jobba, men det är bara det här med att få tiden att räcka till för allt annat utöver jobbet. Om en månad kommer...

Den åttonde veckan är här, snart springer jag 30 minuter i sträck! Jag var ute i motionsspåret igår och sprang då 20 minuter i sträck, detta ska jag enligt programmet successivt öka så att jag når mitt mål i slutet av veckan. Om inte det förbannade h...

Det har gått en månad lite drygt sedan jag skrev sist. Vädret har varit på min sida och jag är ute så mycket jag bara kan om dagarna. Hela maj månad har varit underbar! Nu är jag inne på min sjätte vecka på löpträningsprogrammet. Jag springer 9 minut...

Jag följer ett "lär-dig-springa-30-minuter-i-streck-på-8-veckor"-program (du hittar det här: http://www.babyvarlden.se/Kronikor-Olga-Ronnberg/Olgas-snabba-joggingskola/) och var ute i motionsspåret i måndags kväll. Det var inte särskilt jobbigt att g...

Jag försvinner mer och mer från internet. Både på facebook och bloggen. Misstänker att det är våren som tagit mig i sitt grepp, då jag hellre är ute än inne. Dottern lärde sig dessutom krypa igår, så nu finns inte mycket tid över för statusuppdaterin...