Nu är mormor tillbaka på sjukhuset igen. De senaste dagarna har hon varit väldigt dålig och inte orkat någonting. I vanliga fall brukar hon ändå komma upp i rullstolen lite då och då, men nu har hon bara legat i sängen och sovit.
På sjukhuset konstaterade de att hon hade en infektion i kroppen och föga förvånande vätska i lungorna. Hennes hjärta är mycket svagt. Vi får bereda oss på att det här kan vara slutet.
Men så har de ju sagt innan också och sen piggnade hon till och fick komma hem, så nu vet man ju inte vad man ska tro... 
På ett sätt hade det varit en befrielse för henne att få somna för gott. Även om det känns olustigt att säga det högt.

Jag hade en strimla hopp om att hon kanske skulle orka stå ut några månader till så att hon hinner träffa bäbisen som kommer i slutet av augusti. Jag vet att hon gärna hade velat det. 
Men om hennes kropp inte orkar så länge, så är det bättre för henne om det får gå fort. Älskade mormor...

Farmors begravning är nästa vecka. Jag klarar inte av att gå på den. Jag hatar begravningar och känner inte att jag fixar med att gå på en begravning i mitt tillstånd just nu. Sen får man säga vad man vill, men jag klarar det inte...

*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~**~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~*~

Jag har fem arbetsdagar kvar nu, sen går jag på semester. Jag kommer inte orka med att gå tillbaka till jobbet efter det så jag hoppas att jag får igenom min graviditetspenning. 
Folk tror att butikschefer bara behöver sitta stilla på kontoret hela dagarna, men ack en sådan skev bild... Kontoret är den platsen där jag tillbringar minst tid. Och efter kraven från ledningen om att dra ner på lönekostnaderna så är det verkligen ingen dans på rosor. 
Jag har jobbat idag med endast en till i butiken, och jag är helt färdig. Sen stressar jag upp mig eftersom jag vet hur fruktansvärt mycket vi har att göra i morgon och det står mig ända upp i halsen. 

Visst kan jag sätta mig i kassan, men även där är det tungt och svårt. Jag når inte längre kassaapparatens tangenter som är framför mig utan får sträcka mig mer än vanligt vilket gör att jag får ännu ondare i axlarna än vanligt. Jag når inte heller när jag ska ge tillbaka växel eller kvitto till kunderna och varje gång jag sträcker mig så trycker jag in magen i kassabandet, vilket känns så det svider nu såhär efteråt. Magen är verkligen jätteöm. 
Jag når inte heller upp till cigarettstället som är placerade snett ovanför mig, utan måste resa på mig varje gång en kund vill ha ett ciggpaket, vilket innebär att jag behöver resa mig upp ungefär var femte kund och det är ett jävla slit upp och ner. Jag varvar såklart arbetet genom att stå upp emellanåt, men efter en stund blir det tungt och jag måste sätta mig ner igen. Det är skitjobbigt. Jag hade säkert klarat av det om det var en liten kiosk vi snackade om, men inte en sådan här stor butik där stressnivån är orimligt hög. Jag orkar inte längre.
Jag ska bara stå ut i fem dagar till, sen kommer befrielsen...